Ny blogg, ny bitterhet.
Om jag måste presentera mig själv så brukar jag säga att jag är;
A) bitchig
B) brutalt ärlig
C) bitter
och/eller
D) bara konstig.
Den här bloggen blev skapad för att jag dels alltid blir inspirerad när någon annan skapar en blogg (och jag använder aldrig några av mina andra bloggar av okänd anledning), och för att jag dels tänkt i flera månader på vad som skulle vara ett bra medium för att dela med mig. Jag tänkte först börja videoblogga, men det är jag för tillfället alldeles för blyg för (märker ni att dagens tema verkar vara adjektiv på B?). Jag insåg detta när jag spelade in en liten snutt för att se ifall min webcam (den enda videokamera jag äger) fungerade bra, men bara gjorde några grimaser innan jag tyckte det blev för pinsamt. Poängen var att testa ljudet, och det enda ljud jag fick ur mig var ett litet fniss innan jag tryckte på stopp och genast raderade beviset.
Jag har aldrig haft svårt för att tönta mig i kamera när jag har folk runtomkring mig (det finns bevis på detta då jag är med i flera högklassiga filmer, bland annat Spindelpojken och Pumpaljusens Förbannelse), men på något vis blir stunden vid datorn en av de få stunderna då jag faktiskt är mig själv. Det blir alldeles för personligt helt enkelt. Så det blev en vanlig blogg, som kanske högst 5 personer kommer läsa, men jag ska göra allt för att inte tröttna och för att underhålla er.
Nåja, tillbaka till ämnet (jag har tendens att tappa tråden).
Dessa B-ord (inte bord, utan ord som börjar på bokstaven B) är modifieringar av vad jag brukar säga, men det är vad jag säger, och jag antar att det någon gång blir upp till bevis. Egentligen är jag precis som alla andra, men kanske lite mer åt det "jag vill stå ut ur mängden, men samtidigt smälta in"-hållet. Fast den sista biten om att smälta in är egentligen ingenting jag brukar erkänna. (Se så personligt det blev ändå! Och ni slipper stirra på mig när jag töntar mig och inte tänker efter innan jag pratar!) Det är ganska svårt att skriva för publik (förhoppningsvis), och jag blir själv ganska irriterad när det är för långdraget och hela bloggen bara är ett enda stort tjat om hur orättvist allt är. Min förhoppning är att den här bloggen kommer bli ett ställe dit man kan komma och känna sig lite bitter över livet, men samtidigt se det med glimten i ögat. Det är alldeles för stört att ta sina problem på allt för stort allvar, vilket jag gör hela tiden, men försöker låtsas som om jag inte gör.
Jag ska ta och sluta skriva nu, innan det blir en hel vägg med text och ni blir besvikna på att jag aldrig skriver något igen efter två månader av "blehblöhfkgjajdjaj jag har tråkigt lalalalaaa". Måste ju hålla vissa idéer till nästa skrivtillfälle! Förhoppningsvis efter jag har gjort klart allt skolarbete, men de som känner mig vet att det antagligen inte är fallet.
(Jag ber förresten om ursäkt för den fula designen. Men jag har aldrig påstått att jag är grafiker!)
A) bitchig
B) brutalt ärlig
C) bitter
och/eller
D) bara konstig.
Den här bloggen blev skapad för att jag dels alltid blir inspirerad när någon annan skapar en blogg (och jag använder aldrig några av mina andra bloggar av okänd anledning), och för att jag dels tänkt i flera månader på vad som skulle vara ett bra medium för att dela med mig. Jag tänkte först börja videoblogga, men det är jag för tillfället alldeles för blyg för (märker ni att dagens tema verkar vara adjektiv på B?). Jag insåg detta när jag spelade in en liten snutt för att se ifall min webcam (den enda videokamera jag äger) fungerade bra, men bara gjorde några grimaser innan jag tyckte det blev för pinsamt. Poängen var att testa ljudet, och det enda ljud jag fick ur mig var ett litet fniss innan jag tryckte på stopp och genast raderade beviset.
Jag har aldrig haft svårt för att tönta mig i kamera när jag har folk runtomkring mig (det finns bevis på detta då jag är med i flera högklassiga filmer, bland annat Spindelpojken och Pumpaljusens Förbannelse), men på något vis blir stunden vid datorn en av de få stunderna då jag faktiskt är mig själv. Det blir alldeles för personligt helt enkelt. Så det blev en vanlig blogg, som kanske högst 5 personer kommer läsa, men jag ska göra allt för att inte tröttna och för att underhålla er.
Nåja, tillbaka till ämnet (jag har tendens att tappa tråden).
Dessa B-ord (inte bord, utan ord som börjar på bokstaven B) är modifieringar av vad jag brukar säga, men det är vad jag säger, och jag antar att det någon gång blir upp till bevis. Egentligen är jag precis som alla andra, men kanske lite mer åt det "jag vill stå ut ur mängden, men samtidigt smälta in"-hållet. Fast den sista biten om att smälta in är egentligen ingenting jag brukar erkänna. (Se så personligt det blev ändå! Och ni slipper stirra på mig när jag töntar mig och inte tänker efter innan jag pratar!) Det är ganska svårt att skriva för publik (förhoppningsvis), och jag blir själv ganska irriterad när det är för långdraget och hela bloggen bara är ett enda stort tjat om hur orättvist allt är. Min förhoppning är att den här bloggen kommer bli ett ställe dit man kan komma och känna sig lite bitter över livet, men samtidigt se det med glimten i ögat. Det är alldeles för stört att ta sina problem på allt för stort allvar, vilket jag gör hela tiden, men försöker låtsas som om jag inte gör.
Jag ska ta och sluta skriva nu, innan det blir en hel vägg med text och ni blir besvikna på att jag aldrig skriver något igen efter två månader av "blehblöhfkgjajdjaj jag har tråkigt lalalalaaa". Måste ju hålla vissa idéer till nästa skrivtillfälle! Förhoppningsvis efter jag har gjort klart allt skolarbete, men de som känner mig vet att det antagligen inte är fallet.
(Jag ber förresten om ursäkt för den fula designen. Men jag har aldrig påstått att jag är grafiker!)
Kommentarer
Trackback
